Ja, det är typ det som jag upplever nu mer. Har haft semester 1 vecka nu, men hur mycket semester har det blivit tror ni? Typ litegrann. Är alltid något man ska vara i väg på eller MÅSTE göra...
Visst, jag har valt det helt själv, men man måste få tycka lite synd om sig själv ibland. Jag jobbar 75% och när jag inte gör det ligger jag som en bokmal i matteboken eller samhällsboken. Och jag gör det inte för någon annans skull, utan för min egen. Och för att jag vill bli nått och inte sitta och ruttna bort och bli en bitter kärring som blev kvar på samma jobb i 25 år...
Situationen på jobbet gör det ju inte lättare heller. :( Men jag har bestämt mig för att för första gången i mitt liv, säga ifrån om de börjar fräsa och vara dumma. Borde ju hjälpa lite bara det.
Har fått ont igen :( bröstmuskelfästet har svullnat upp igen och ibland kan jag knappt röra på armen utan att det gör ont. Härrom kvällen började det göra ont bak i höften när jag gick och det BÅDAR inge gott alls. Skulle det blossa upp blir det kryckor igen... Och det har jag verkligen inte tid med... Så det är bara att röra på sig så mycket jag bara kan...
Önskar i bland att livet vore enklare. Det borde bli det när man haft en jobbig start, men icke....
Nu har jag tyckt synd om mig själv färdigt...
Tänker på en viss familj, hoppas allt ordnar sig.
Puss och hej!
1 kommentar:
Älskling, du måste säga ifrån på jobbet, det märks så väl att du är stressad över det och att det är det som är en utav grejerna som gör dig sämre igen. ställ dig frågan: är det värt det?
troligtvis inte :(
älskar dig och saknar dig varje dag!
Skicka en kommentar