Jag känner mig trött, matt och har svårt att tänka klart :/ Har tappat suget, har ingen lust med någonting, vill bara gråta och skrika rakt ut. Allt detta pågrund av för lite sömn....
Börjar känna en inre ångest inför varje natt som kommer med mörkret :( Man vet att man aldrig får somna in ordentligt på natten. Och inte får man ta igen det på dagen heller, för då ska herrn inte sova mer än 20-30 min :/ Men förhoppningsvis varar det inte så länge. Något inom mig vill tro det, men bara en liten del...ungefär en millimeter. Resten av mig tror att det kommer bli mycket värre och det kommer hålla på mycket längre.
Allt har varit upp och ner nu i nästan 3 veckor :( Har inte hunnit med någonting. Allt känns som en enda röra här hemma. Suck... Och ni som känner mig vet att jag inte vill ha det så. Och allt gapskrikande får mig att känna panik och stress inombords :( Är så ledsen... ville inte att det skulle bli så här.
Ångesten får mig att börja fundera, lite för mycket kanske.... tankarna som går: Är jag en bra mamma? JA, jag erkänner, jag börjar tvivla på mig själv och min roll...
Vad jag vill genom allt detta svammel är att få fram att jag inte riktigt är mig själv nu.... Och att detta förmodligen är något som alla småbarnsföräldrar går igenom.
Elliot är säkerligen bara i en tillväxtfas, eller så har han ärvt mitt temprament.
Puss och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar