Kyligt värre

Har jobbat idag med. Hände hur mycket som helst idag. En brukare avled. En annan bröt lårbenet. Rörigt som tusan har det varit.

Och min kropp var precis som igår. Trött och sliten. Fast idag har det gjort ont i SI-leden på vänster sida. Har gjort ont när jag gått :S Var precis så set började sommaren 2007 när jag sen fick gå på kryckor. Hoppas verkligen inte att det är dax för det igen. Hinner verkligen inte med det nu. Men det var inte så kul på jobbet då inte den ena av dem som är i min grupp inte förstod hur dålig jag var. Hon tog över ett annat jobb hos brukaren som avled, fast det inte ens var våran, så fick jag göra det mesta i vår grupp. Var helt slut när jag skulle gå hem. Känner mig besviken över att jag trodde hon förstod när jag nu har förklarat om min sjukdom för henne och den andra. Men ICKE! Börjar bli så less på detta. Och jag är rädd att allt det här kommer utveckla en rädsla för att gå till jobbet då jag bara har lite ont i kroppen, med en risk för vad som väntar i arbete då de inte förstår alls :( Men jag har Tessan på jobbet. Hon lovade mig att hon skulle se till att de inte blev så. Höll verkligen på att börja gråta när jag skulle hem idag.... :( Suck.. Kan det inte få vara bra en liten stund iallafall?

I helgen som kommer är jag ledig iallafall. Fast det blir nog en hel del plugg :( Har samhällsprov på måndag. Är inte alls upplagd för det, då jag inte har ork i kroppen att plugga över huvudtaget.

På lördag blir det födelsedags kalas för svärfar i Ukna. Och träffa Roberts moster och man :)

Längtar till nästa vecka då jag är långledig och ska åka till Göteborg till Helen. Bort från allt denna skit :)

Nu har jag klagat av mig lite och nästan glömt att vattna mina kameler i all hast ;) Bäst de får sitt vatten.

Puss och hej!