Sjudagars ledig

Igår var det ingen bra dag alls :( Började till och med att gråta på jobbet... Så illa var det.

Det hela började med att mitt ben fortfarande var knepigt. Och orolig som jag brukar vara, så gick det runt i huvudet. Jag gjorde morgon jobbet helt själv denna gången. Tyckte själv att det gick bra. Åkte runt som en raket lite överallt, då det var en stressig dag. Mitt i allt får jag veta att en av mina patienter nästan hamnat i diabeteskoma. Livrädd som jag blev började jag fråga hur? Om jag gjorde rätt när jag var där, han hade ju insulin som man bara skulle dra upp till honom i en spruta som han själv tog sen. De andra gjorde så... Och jag fick inget redigt svar, och var tvungen att åka i väg på annat, men de andra tog hand om det. När jag sedan kommer tillbaka, frågar jag den som varit där och hon bara fräste åt mig att hon inte hade tid att prata. Då gick jag och frågade en annan, och mitt i allt börjar jag gråta. Verkligen stortjuta... Inte likt mig alls. Men det är väl stressen, oron för benet och allt det nya. De klappade och kramade om mig och sa att det var inte mitt fel alls, utan mannen brukar missköta det där med vad han äter och inte äter, så sockret gick upp och ner hela tiden. Vilka snälla människor det finns in den andra gruppen, till skillnad från min egna.. :) Känns rätt skönt.

Ringde vårdcentralen igår med om benet. Hon som jag pratade med trodde verkligen inte att det var en propp, utan min sjukdom. Suck... inte det nu med. För när jag tar i knäleden och fotleden gör det ont... Så det var en jobbigt dag och jag var väldigt trött.

Nog om det! Idag började min 7 dagars ledighet. Skönt som tusan :D Men det är lite att göra ändå. Ska plugga och börja min träning igen så fort benet känns bra igen.

Har suttit och funderat lite nu när jag inte mått så bra. Hur tacksam jag är för allt jag har. På saker som får mig att må bra. Jag måste få bort all rädsla som jag går och bär på. Jag måste våga göra saker. Jag måste väga andas utan att få ett slag i lungan hela tiden. Jag måste orka stå upp som solen och stråla med värme. Livet är egentligen inte så hemskt som det ibland känns....

Så här blir det lite ändring :)

Puss och hej!