Jag vill börja med att säga att det blir verkligen aldrig som man tänkt sig...
Har inte skrivit på några dagar. Men jag lever :) Idag har jag fått lite konstiga känslor.
Var ute och gick en promenad nu för bara en halvtimme sen. Var länge sen som jag kunde känna så många härliga dofter i luften. Stannade till vid en buske och kände igen doften. Plockade av en blomma, tog en djup inandning. Ögonen fylldes med tårar. När jag blundar ser jag en sten full med sådana blommor, det är sommar, jag är kanske 11 år gammal och det är sommar. I bakgrunden ser jag kaninerna som jag hade som barn, jag hör hur pappa ropar i bakgrunden att det är dags att komma in....
Vad härligt det vore att bara ta en semester från allt och sitta på den där stenen och lukta på blommorna en hel dag. :)
Puss och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar