onsdag 19 december 2007

Himmel och helvete

Idag har det varit en jobbig dag :S Vaknade relativt tidigt, gick upp och försökte luska ut vilken brevbärare det var idag. Det var fel idag med :/ Vill ju ge han sin julklapp ju :(

Gjorde mig i ordning och åkte bort till jobbet kl 11. Ville prata lite med Gunlis först. Chefen hade visst APT i rummet bredvid. Men vi pratade lite om allt och tårarna rann längs min kind...
Jag gick in i matsalen där min arbetsplats nu ska vara ett tag... Kändes helt ok. Men det var läskigt två gånger när två patienter hostade och satt lite i halsen... Man får ju lite smått panik...

Kl 13 gick jag in till chefen... Hon frågade inte ens hur jag mådde :S Hon började samtalet med att säga: - Jag vill att du ska tänka på en sak Hanna ... -Du är 25 år snart och du kommer inte kunna jobba i hemtjänst med din kropp. Och du har kvar 40 år av arbete... Du kanske skulle ta och studera vidare? Vad skulle du vilja göra? Kände hur det brast inom mig. Hade svårt att hålla tårarna borta. Jag frågade varför hon inte anpassat jobbet från början och hon sa att det hade hon minsann gjort och att jag inte upplevde det? Konstigt :/  Hon frågade om jag gått och pratat med någon om sjukdomen? Vad håller hon på med... Sen sa hon även att det jag uppfattade tungt inte var det, för hon hade minsann pratat med min grupp och Eliasson...  Alltså! Är det det som jag känner viktigast här? Vilken jävla chef hon är! Hon tröstade mig inte ens när jag grät eller klappade mig på axeln... ÅH! Hatar henne! Hatar jobbet! Hon berättade att några av patienterna ringt och frågat vart jag är... Usch, det får mig att känna mig så dålig för att jag inte kommer komma tillbaka :S Blir så ledsen på allt! Hur som helst kan hon inte avskeda mig i allafall. Hon kan glömma att jag säger upp mig för att plugga! Jag ska förflyttas till ett annat jobb som passar mig bättre! Och jag vill inte ha henne som chef i allafall! Hon menade på att Eliasson tycker så mycket om mig och tyckte så synd om mig...??? Så låter det inte när vi jobbar precis... Jävla knepiga människor det där.. De verkar helt insnöade hela bunten. Hoppas inte chefen får några julklappar i år, för det är hon faan inte värd!

Efter mötet pratade jag lite till med Gunlis :) Tårarna bara sprutade på mig och hon kramade om mig och tröstade mig. Tänk om alla kunde vara som henne. Vad bra allt skulle kännas då :)
Pia på Skytten frågade varför jag var ledsen. Känns så konstigt att de på de andra grupperna bryr sig om mig men inte min grupp... 

Hur som helst har jag bestämt mig för att jobba i matsalen och det nu. Och göra det bästa av situationen. Slipper ju både Chefen, mina gamla arbetskamrater och Eliasson. Ska försöka vara glad och positiv. Har ju alltid Gunlis med :D Och Chefen tänker jag trycka till ordentligt på det stora mötet med hjälp av svärmor... Så det ska bara gå!

Har ont i huvudet nu av all gråt :( Ska nog gå och sova snart...

Älskar Robert <3 Tur att han finns för mig i allt elände..
Puss och hej!

1 kommentar:

Barry sa...

Blir så lack på den där kärringen.
men som sagt, stå på dig..
*kjam*