Smärta är värst

Igår hände det lite grejer. Gick till jobbet och gjorde det jag blev ombedd att göra. Åkte hem direkt efter det för jag orkade inte möta samordnaren. Ringde min kontaktman på försäkringskassan direkt efter jag ätit upp min frukost. Berättade om vad som hänt och hon tyckte det var fel och att vi skulle ha ett möte med läkaren, chefen och henne och diskutera  om vad som blir bäst för mig. Men det kunde inte ske förrens efter jul och nyår :S Trist att behöva vänta... Men men.

Sen ringde läkaren med, eftersom jag hade telefontid. Jag berättade allt för henne med. Hon blev skitarg.  Hon höll med om mötet. Men så sjukskrev hon mig helt 100% för att hon tyckte det var det enda rätta. Hon skulle skriva som kommentar att: Arbetsgivaren inte anpassade mina arbetsuppgifter. Så Försäkringskassan kommer bli skit arga på min chef. Och nu hör det till att jag skulle ha pratat med min chef nu i 2 dagar, men har inte fått tag på henne :/ Är så rädd för att hon kommer bli arg på mig eller nått.... Men det är ju faktiskt inte mitt fel....

Min sjuksköterska ringde med och sa att mina prover visade bra :) Och nu så skulle vi höja cellgiftsdosen lite till. Hoppas det går bra bara och att jag inte mår dåligt av den...

Sen skulle jag på julfesten som jobbet anordnat. Var inte alls sugen eftersom det inte känns så bra. Åkte dit iallafall. Mötte Ann från jobbet först. Hon frågade hur det var.. och brydde sig inte alls när jag pratade uten började gå till sina arbetskamrater. Jag hittade Gunilla och Rose-Marie från jobbet. Gick med dem in... Sen började de gå mot deras bord... Där satt resten av min grupp, men det fanns ingen plats för mig... De hade inte hållt någon plats :/ Kände hur ont i magen jag fick.. Såg Gunlis och hon sa att jag kunde följa med henne och sitta vid henne istället... Så jag gjorde det. Så jag hamnade vid Anns jobbs bord :) De var mycket trevligare än min grupp... Malin var där med :) Gunlis frågade hur det var, och jag började nästan gråta... Var riktigt jobbigt där ett tag... Men sen började vi äta och lite.. Ann frågade om jag ville följa med på toa. Så vi pratade lite då.... Hon kändes som vanligt igen... Vi tackade av våra sköterskor från landstinget igår med. Lillian och Ingrid...Fy vad jobbigt det kommer kännas utan dem. De var bäst! Jag kramade om båda två. Usch, vad jobbigt.... I slutet pratade Ann ovh jag en massa. Hon skulle ringa mig nån dag :)

Fick skjuts av Adam så jag kom hem. Var skönt att komma hem. Tog min cellgift och satt med macen och pratade med Robert på skype. 

Inatt har jag sovit jättedåligt. Är nog pga att jag är nervös för vad chefen ska säga... Ringde henne förut, men hon var på tjänstärende. Men jag pratade in ett meddelande att hon skulle ringa upp mig. Hoppas hon gör det. Annars får jag ringa henne på måndag igen...

Har ont nu igen :S Det gör ont i halsryggen, armen och i nacken... Hoppas det går över. Vill ju inte ligga nu vid jul och allt :S  Mår illa nu med.. Är av cellgiften...

Chefen ringde upp mig sen. Och jag berättade allt som samordnaren sa. Och hon sa att det var rätt. För det skulle vara så.. ? Knepigt... Sen frågade hon mig vad jag tyckte var tungt och så... Jag frågade om dagverksamheten och hon sa att hon inte kunde ha mig där? Vad ska jag göra nu då? Åhh, kan inte någon hjälpa mig?Jag känner mig helt fast... Ska det vara såhär?

Så man kan ju sammanfatta allt med att jag inte mår så bra alls :( Önskar det fanns en lösning på allt...Suck.

Puss och hej!