söndag 9 december 2007

Trött och ledsen :(

Idag har jag varit nyttig. Var ute och gick en sväng för att lufta lungorna och för att jag hade ont i halsryggen när jag vaknade. Stelheten släpper när jag rör på mig :/

Gick förbi Roberts farmors grav på vägen... Stannade upp... fällde några tårar. De rann längs min kind :( 

Allt känns så hopplöst just nu. Hur ska jag orka med och klara av allt detta? Frågan jag ställer mig ofta är varför jag föddes överhuvudtaget? Först en massa problem under uppväxten med en mamma som inte kunde ge mig moderskärlek eller som kunde få mig att ha en stark tro på mig själv, utan som istället klankade ner på mig och sa hela tiden hur värdelös jag var...

Sen när man tror att man har nått lyckan med fast jobb och Robert snart är färdig med studier ... så dyker en okänd sjukdom upp och min kropp ger upp. Och det går upp mer och mer för mig hur jobbigt och kämpigt mitt liv kommer bli. Jag kommer bara bli sämre och sämre för åren som går. Jag ska alltså försöka leva så normalt som möjligt och hinna utföra det mesta jag kan under lite kortare tid än "normala" människor.. Ständigt leva med smärta i lederna och bli påmind om sjukdomen. Och som läget är nu, att man inte får någon stöttning av vare sig chef eller arbetskamrater. Trodde inte att det skulle vara så så svårt :( Jag som ställt upp så mycket på de andra när jag var "frisk"... Är rädd för hur min framtid kommer se ut med jobb, och att bilda familj o köpa hus. Kommer vi kunna göra det om jag kommer tvingas gå hemma för resten av mitt liv?  Jag vill inte göra det! Jag vill kunna utföra något bra här i livet... Blir så ledsen!

Och allra helst att jag inte kan syssla med det jag gillar allra mest. Min träning. Jag kan typ bara träna två veckor och sen får jag ont :/ Känns ju inte så kul att ens börja då heller...

Sen blir jag så ledsen på de som kallar sig, mina vänner och inte ens bryr sig om hur jag mår. Men jag ska alltid bry mig om dem och stötta dem! Men att jag mår dåligt, kan tydligen inte existera? Jävla egoister är vad det handlar om! Och ja, jag tycker att de som känner sig träffade kan ta åt sig med all ära! :S  

Ibland undrar jag om det inte bara handlar om att jag inte ser sjuk ut... Man måste tydligen det för att någon ska bry sig. Konstigt det där :/

Puss och hej!

2 kommentarer:

Jullan sa...

Sötnos! På torsdag ska du få ha roligt med mej och tokungen. :-)

Vinterblek Design sa...

Usch gumman, jag lider verkligen med dig! Du är värd så mycket mer än detta elände!
Ikväll ska jag baka så kom gärna bort på en fika nån dag/kväll i veckan! :)
kraaaam och tack för idag :)