Igår när jag gick och lade mig hade jag sååå ont i magen och jag grät en del. Jag kände riktigt hur rädslan skakade om i mitt innre :S Så man kan ju säga att jag sov jätteoroligt inatt....
Vaknade kl 8. Kröp närmare Robert...Och han höll om mig och det bara skällvde inom mig... Var så rädd så jag bara skakade.... Var inte sugen på nån frukost, men jag åt endån, var ju mer eller mindre tvungen.
När jag var klar tog vi bilen och åkte en extra sväng...Tårarna bara föll från mina kinder och ögonen kändes svullna. När vi parkerade utanför kände jag hur benen började bli svaga...
När vi kom in var jag tvungen att gå in på toan och gråta och snyta mig....Kollade mig i spegeln och mina ögon var svullna och röda...Satte mig ner i soffan och bara snyftade så lågt jag kunde. Robert höll om mig, sen sa dom mitt namn. Och jag tänkte: Nu dör jag!
Fick gå in dit och sätta mig, men jag kunde bara inte luta mig tillbaka i stolen...Fick vänta en stund på honom, men så kom han och jag började storgråta och hyperventilera. Jag bara satt och skakade i stolen...Men han förklarade vad han skulle göra. Och jag fick en liten bomullstuss liknandes en sån där krita man skriver med på tavlan i skolan med lite bedövningssalva. Sen skulle den verka i 10 min och han gick...Men jag kunde inte slappna av...han kom tillbaka och jag riktigt kände hur jag blev som en fiolsträng i stolen och bara skakade... Tandläkaren satte första sprutan och jag kände ingenting. Kände mig som en frågetecken...Och jag tänkte: Kan det vara så enkelt? Sen tog han den andra och jag blundade och försökte slappna av...Sen fick jag sitta i 15-20 minuter och kolla lite på hans tv i taket...Först då kunde jag slappna av lite...Han kom tillb aka och började prata lite...Men han skötte det hela jättebra och det var på mina villkor... När han började borra och var klar med det och skulle bara lägga igen hålet så kunde jag slappna av helt...Kändes sååå skönt att det var över :D
Sen skakade han hand och sa: Vi ses nästa år då. Och jag sa: Jadå och klev ut med lätta steg och kände mig så stolt över att jag lyckades! JAG! som är så rädd....Haha. Jag bara log inombords hela vägen hem :)
Hade lite roligt åt kinden som bara hängde och inte följde med :P Så det kan gå...Men nu tror jag bedövningen har släppt helt iallafall :)
Känner mig alldeles trött och och utmattad nu. Kommer nog sova gott inatt :)
Nehe, nu blir det nog tvn tills mannen kommer hem.
Puss och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar