Nu mår jag mycket bättre.. Kan nog bero på tre saker :) Det första är att jag fick mig en pratstund igår med svärmor och svärfar angående det här med medicinen och biverkningarna. Ibland är det bara så skönt att prata av sig när det är jobbigt...
Det andra är att jag ringde till sjukvårdsupplysningen och tänkte höra lite med dem om biverkningarna och hoppades på att de kunde ge nått vettigt svar. Någon ringde upp och det var en väldigt snäll och trevligs själ vid namn Ann-sofie eller nått sånt. Hon var sjuksköterska... Hon sa att det var biverkningar från medicinen. Hon sa mycket riktigt att medicinen dämpar immunförsvaret, och hon förstod att jag inte mådde bra allt då jag är så rädd och tänker på allt... Hon trodde inte heller att knölen skulle vara cancer. Hon sa att det uppstår när man medicinerat länge och om man har arv för att få det... Men hon förstod ändå min rädsla... Hon skulle faxa mina uppgifter till en läkare på medicin och så skulle hon ringa upp när hon fått svar... Usch vilka långa minuter det var.. Men när jag väl stod i duschen ringde hon, så jag fick stänga av vattnet och prata.. Läkaren hon pratat med var doktor Ahlsenhed som alltså är min fosterpappas bästa vän... Lite kuligt att det vart just han... Men han sa att knölen förmodligen var en svullen lymf eller spottkötel som blivit inflammerad då jag har en inflammation i kroppen och medicinen drar ner immunförsvaret och att det var kroppens sätt att ta hand om det. Och om de hade varit cancer i lymfköteln så hade de sätt det på mina prover som jag går och tar regelbundet. Han tyckte med att jag skulle kontakta min läkare och berätta att jag är rädd så jag känner mig lite tryggare med medicinen. Sköterskan tyckte att jag skulle ta lite munvatten mot såret jag har i tandköttet med... Hon var så snäll och pratade med mig :D
Det tredje är att knölen försvann i går kväll på festen. Känns hur skönt som helst :) Nu kan jag äntligen lugna ner mig och andas...
Har bestämt mig för att ringa min läkare på måndag och berätta för henne att jag inte vill ha kvar medicinen för att jag inte klarar med det psykiskt. Och sen tänker jag ringa kinesiologen Olle på måndag och fråga honom om han kan dämpa mina besvär med sjukdomen. Är fallet så,tänker jag börja gå till honom lite då och då :)
Festen igår var lyckad :) Jag hade trevligt även fast jag var nykter. Synd bara att jag inte fick tag på Jossan. Ringde till henne massor med gånger. Men hon hörde antagligen inte :P
Idag ska jag bara ta det lugnt och kanske gå ut en promenad :)
Puss och hej från en mycket glad tjej! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar